Stanfordlivet i praktiken

Din studentstatus

Du är, enligt Stanford, nonmatriculated undergraduate. Det betyder att du inte tar examen på Stanford. I realiteten är du dock en förstaårs graduatestudent, d.v.s en sådan som tar en masters-titel efter ett år. Vi brukar säga att vi är graduatestudenter till alla som inte uppenbarligen kan kolla att vi inte är det.

Skaffa bostad

I Old Union finns Housing Office som du bör prata med. Förhoppningsvis känner de till dig och kan direkt ge besked att du får en trevlig graduatebostad. Om inte, är det lämpligt att tala med Sharon Gerlach och se om hon kan ordna upp det. Om du bor på motel/hotel bör du säga det, eftersom det kan vara en anledning till att få bostad snabbare än normalt. Om man är bra på att tjata kan man få flytta in tidigare än vad som annars är möjligt(!). Lars Asplund rapporterar att det kan gå att få bostad redan 1:a september, men 10 dagar är nog mer rimligt att förvänta sig. Själv fick jag (efter en del tjat) flytta in en vecka innan quartern började.

1997 hade personen som visste om att det kommer svenskar varje år flyttat, och då uppstod rätt stora problem. Vi flyttas nämligen in i kön lite bakvägen. Men mycket hjälp från Sharon ordnade det sig dock. Det som strulat är bl.a att vi ju inte är graduatestudenter, men att vi vill ha graduatebostäder.

Många graduatebostäder delas av två personer och innehåller ett sovrum, ett vardagsrum samt toalett och kokvrå. Möjligen kan du få välja vem du ska bo ihop med. Jag hade tänkte mig att bo tillsammans med en någon okänd för att tvingas prata lite engelska, men Housing Office placerade mig och Magnus i samma lägenhet. Det kan i och för sig vara bra att bo med någon man känner, annars kan det hända att den man bor ihop med har en obehaglig dygnsrytm så att man inte får studiero. Det sistnämda kan bara bekräftas av Bosse och Jacob, som valde att bo med andra. Kulturkrockar är inte alltid av godo.

Om du vill ta kontakt innan du kommer hit kan mailadressen rental.housing@forsythe.stanford.edu vara bra att känna till. De som sköter off campus housing har faxnummer 415-723-3906. Vi pratade mest med Julie Juergens (HF.JMJ@forsythe.stanford.edu).

Kommunikation hem

Mail är den huvudskliga kommunikationskanalen hem till Sverige. Om föräldrarna inte har email, så ser man till att de skaffar det ("annars får ni inte höra av mig alls" :-), eller så använder man Sunets fax (se nedan).

Att ringa till USA kan bli lite dyrt. Det bästa sättet 1998 var att gå via telegroup (http://www.telegroup.com). Det kan annars löna sig att kolla upp om Telia har någon typ av rabatt ("Vänner i världen" finns det visst något som heter) eller om det kanske är en bra ide att skaffa ett abonnemang hos Tele 2 (vilket kan vara en bra ide i vilket fall).

Att ringa från USA är inte dyrt. 1998 använde alla svenskar på Stanford ett telefonkort från UCN (http://www.ucnvoice.com). Telefonkort i USA funkar så att man ringer ett gratisnummer (1-800-) och slår in sin PIN-kod, varefter man kan ringa vidare. Det smarta med detta är att man kan ringa billigt från vilken telefon som helst, även automater. Det kostade 14 cent / minut (1.10 kr), d.v.s nästan som ett vanligt svenskt inrikessamtal. Haken med detta kort var att man var tvungen att köpa 500 minuter åt gången, men det var inga problem att göra slut på, åtminstone '98, då alla svenskar hade flickvänner i Sverige med påföljd att medelförbrukningen på ett år förmodligen hamnade på 3-4000 minuter :-)

Ett tips kan vara att Sunet har en faxservice så att man kan skicka ett mail och få det faxat någonstans (till en förälders jobb t ex). Detta gör man genom att sända sitt e-mail till (antag att det ska till Mamma och att hon har faxnummer 013-888888) Mamma@f013888888.fax.sunet.se.

Små brev kostar 8 kr (1998) att skicka från Sverige och är framme på 5 dagar (plus helgdagar). Brevet bör märkas med "A Prioritare". Att skicka ett litet brev från Stanford och hem kostar 60 cents (1998), stora vykort kostar 50 cents och små vykort kostar 40 cents. Här märks brevet lämpligen med "Air Mail" (funkar säkert med "A Prioritare" också).

Ett intressant kommunikationsmedel kan också vara Lysators konferenssystem lyskom. (För att starta lyskom kan du t ex starta en emacs på ISY och ge kommandot M-x lyskom.) Där finns bl a ett möte om utlandsstudier och du kan skapa egna (eventuellt hemliga) möten där du kan prata med kompisar som inte hade turen att komma till Stanford. Fördelen med lyskom framför mail är att det är ett många-till-många kommunikationsmedel, så du behöver inte skicka samma mail till en massa personer om du vill att många ska kunna läsa det. Nackdelen är att det finns en tröskel att komma över innan man börjar använda det samt att det kan vara beroendeframkallande.

ID-kort och bankkonto

Gå till ID-kortutdelningen i alla fall och bli fotograferad och få ditt kort. Troligen sitter Wells Fargo utanför och försöker få dig att ansöka om bankkonto. En fördel med Wells Fargo är att man kan använda sitt ID-kort som bankomatkort. En nackdel är att Stanford Credit Union kan ha bättre kontovillkor. Att ha ett amerikanskt checkkonto är hur som helst nästan ett måste. Om man vill föra över mindre summor till det nyöppnade kontot är det billigaste sättet att ta ut kontanter med sitt mastercard (max $800/tillfälle, kostar 35 kr) och sätta in dem på kontot. Att överföra pengar från sitt svenska konto tar flera dagar och kostar åtskilligt mer (ca 150 kr hade det kostat mig). Maxbelopp för uttag kan variera från automat till automat. Vill du ta ut mer pengar åt gången är det bara att gå in på ett bankkontor.
På Stanford Credit Union kan man få gratis VISA-kort koplat till sitt checkkonto. Wells Fargo har bättre "bankomater", d.v.s fler. Jämför de båda bankernas kontovillkor. Om de lovar att saker och ting är avgiftsfria så kolla det ordentligt - de försöker ta ut avgift ändå nämligen i hopp om att du har glömt. Bosse råkade ut för en årsavgift på VISA-kortet, och vid påpekande sade damen på banken något i stil med "*suck*, ja vi får väl fixa det då *om det nu skall vara så petigt*".

Bechtel och Loan Closet

Bechtel International Center kan vara bra att besöka. De brukar vara hjälpsamma och man kan fråga dem om det mesta man undrar över. Man kan också boka tid hos Loan Closet där man för en blygsam avgift kan få låna bestick, tallrikar, kokkärl, brödrost, sängkläder mm under hela året. Ett tips är att boka en tid så snart som möjligt (snarast efter att du fått lägenhet), så att alla de bra prylarna inte redan lånats av andra. Låna inte för mycket saker, speciellt om du skall äta på en eating club!

Om du vill träffa annat folk så ska du hålla utkik efter de arrangemang och möten som Bechtel fixar. 1997 åkte vi bl.a på en bussresa till Berkeley vilket var mycket trevligt.

Sharon Gerlach

En person som det kan vara bra att kontakta och smöra lite för är Sharon Gerlach (gerlach@ee.stanford.edu), sekreterare till professor Joseph Goodman som är hövding på Electrical Engineering och ansvarig för avtalet med LiTH. Sharon hittar du i McCullough och hon har nog ganska stort inflytande om hon vill. Om det strular t ex vid tilldelning av bostad är det lämpligt att berätta det för henne. Hon kan nog ordna upp det hela. Under årets gång kan det vara lämpligt att kontakta henne och tala om att allt går bra och att du trivs (vilket du nog gör). Om Sharon inte går att få tag på så har hon i sin tur en sekreterare som heter Sherry Turner (turner@ee.stanford.edu).

Postfack

En sak som kan vara bra att känna till i början är att man kan få post skickad till ett postfack på Electrical Engineering. I byggnaden McCullough finns nämligen ett rum som kallas "Student Lounge" där det finns postfack, ett för varje bokstav, och all post adresserad till EE studenter som inte har egna rum på universitetet hamnar i facket vars bokstav är den första i studentens efternamn. Följande adress borde fungera:
Student Namn
Electrical Engineering Department
Stanford University
94 305, Stanford CA
Innan man fått bostad eller riktigt postfack kan det alltså vara bra att uppge denna adress när det krävs en adressuppgift, t ex när vid anskaffande av bankkonto eller bilhyrning.

Telefon

När du flyttat in kan det vara lämpligt att skaffa ett telefonabonnemang. Telefonbolaget hade 1997 ett rum i Mayer library där man skrev på och fick ett telefonnummer. Om man delar rum med någon får man varsin kod så att man kan se på räkningen vem som ringt de dyra samtalen. Även utan dubbla koder får man en specificerad räkning, så det bör inte vara så svårt att lista ut hur mycket var och en ringt för. Ifall man bor tillsammans med en amerikan kan det vara lämpligt att denne tar hand om telefonabonnemanget, sköter uppsägning etc.
Det går även bra att ha separata telefonledningar till de olika rummen i en tvåa. Då får båda förstås betala abonnemangsavgiften på c:a $13 / månad, men det kan det vara värt om man bor med någon vars kompisar envisas med att ringa vid konstiga tidpunkter. En liten varning bara: Det kostar inkopplingsavgift igen för båda om ni vill byta rum under året. Det löser man dock lätt med ett par långa kablar.

Cykel

En cykel är ett måste. Nästan. Det finns en cykelaffär på campus (Campus Bike Shop) och flera i Palo Alto (speciellt vid El Camino bakom Escondido Village) och Menlo Park. Här finns i princip bara tva typer av cyklar: cyklar med breda däck (mestadels mountainbikes) och cyklar med smala däck (landsvägsracers). Eftersom det finns en hel del höga trottoarkanter på campus rekommenderar jag en cykel med breda däck. Räkna med att en hyfsad begagnad cykel kostar $200-$250 och att de begagnade fort tar slut i början på quartern. Cyklarna som säljs vid Campus Bike Shop är av märket Diamond Back, och de är inte precis top-of-the-line-enheter. '97 köpte alla svenskar sådana, och de råkade ut för trasig kedja, utrasande kullager, bruten bakaxel, spontant vinda däck, ständiga missljud och rost. Rådet kan därför bara bli ett av följande:
  1. Köp en dyrare kvalitétshoj, och skicka hem den till Sverige efter året. Cyklarna går bra att paketera ihop och ta som ett extra bagage. Om du vill ta cykelturer runtomkring Stanford, något som rekommenderas, bör du nog ha en bra hoj.
  2. Köp en billig kopia av de billiga kopiorna på t.ex Sears (varuhus) eller Toys-R-Us för $60. Man ser massor med sådana på campus - inga av amerikanerna är ju intresserade av att ha cykeln till något annat än att transportera sig på campus.
  3. Skaffa Inlines eller skateboard. Båda är lika vanliga transportmedel på campus. Det här alternativet kan vara bra om du skaffar bil (rekommenderas!).

Mat

Att åka och handla och att laga mat varje dag tar massor av tid (det finns ingen mataffär på campus), så det kan vara smart att gå med i någon eating club (om man inte bor som undergraduate i ett dorm där man måste äta deras mat). På Serra Street ligger ett hus med ett antal eating clubs i. Där betalar man för en hel quarter, och får lite olika måltider beroende på klubb och betalning.

Den mest prisvärda matklubben är nog Breakers. Man får lagad middag varje dag (utom lördag) och måste själv laga mat eller diska en dag per vecka (tar ca 2 timmar). Dessutom får man en nyckel så att man kommer in dygnet runt och kan fixa sin egen frukost och lunch mm. Priset är ca $40/vecka. Andra eating clubs har anställda kockar och där får man två mål mat om dagen, men de kostar också dubbelt så mycket. Man har heller inte tillträde till köket. Breakers har haft svenskar i sju-åtta år på raken nu, så det är en trevlig tradition. Det passar ganska bra för oss eftersom vi inte, såsom de flesta andra, är helt anaflabetiska när det gäller matlagning. 1997-98 var alla svenskar medlemmer första quartern, och sedan började några hitta andra ställen att gå till. Breakers är ett jättebra ställe att träffa folk på, så att man inte blir helt isolerad i sin lägenhet, men man får vara medveten om att det är ett kollektiv, med allt vad det innebär. Korridorstolerans är en god egenskap att ha om man skall gilla det.

Breakers har i praktiken bara graduatestudenter som medlemmar, vilket innebär att det inte precis är värsta partystället. Vill man träffa lite annat folk rekommenderas klubbar som El Toro och andra, som har mer blandade medlemmar. Titta också på husen på The Row, där man kan bli eating associate, d.v.s icke inneboende men ätande medlem.